Hur förhindra elevers exkludering? På jakt efter gömda dimensioner i matematikundervisningen i åk 7-9.
En allt starkare negativitet tycks utvecklas hos elever över åren i relation till skolmatematik. För de finländska elevernas del visade till exempel den internationella undersökningen PISA 2003 att varannan 15-åring inte tycktes ha något intresse överhuvudtaget för skolmatematik.
Uppföljningen PISA2012 visar att situationen i Finland fortfarande är likartad: en långt större andel finländska elever rapporterar om ett negativt förhållningssätt till matematik än genomsnittet i OECD. Då det gäller att förhindra framväxande negativitet finns det starka indicier på att en lärandesyn där skolmatematik betraktas som ett landskap att undersöka är ett kraftfullare redskap än den traditionella synen på skolmatematik som procedurer för stegvist lärande.
Det finns mycket forskning som stöder Jo Boaler (2014) i påståendet att matematiskt aktiva elever även betyder kunskapsmässigt starka elever: ”when students engage actively with mathematics – work on long, applied problems with room for struggle and growth – and recieve positive messages about their potential, they succeed”.
Med initiativet, som går under arbetsnamnet DIMMA, erbjuder vi möjlighet åt matematiklärare i åk 7-9 att i samarbete med matematikdidaktiker utveckla kreativa, undersökande och aktiverande arbetssätt i matematikundervisningen.
Text: Ann-Sofi Röj-Lindberg. Foto: Maija Pollari.
